• 23 Augusti
  Sista mensens första dag (fast det visste jag så klart inte då!!)

• 27 Augusti
  Flyttade till den nya lägenheten.

• Slutet av September
  Väntar på att mensen ska komma snart....

• 4 oktober
  Börjar bli väldigt fundersam över varför mensen inte kommer, inte kan väl jag vara med barn?? Eller kan jag....

• 11 oktober
  Ringer till barnmorskan och bokar en tid för ett gravtest. Jag får en tid till dagen efter, men jag vågar inte berätta nått för Erik, det är onödigt att oroa honom i onödan. Så jag ringer till Camilla och ber henne följa med mig till barnmorskan för jag vågar inte gå ensam.

• 12 oktober
  Har tid hos BM klockan 11.00. Smyger mig upp för att inte väcka Erik vid nio tiden, får lite lätt panik för jag kommer på att jag måste kissa i en burk, försöker hitta på nått att kissa i och i min förvirring så får jag tag på litermåttet. Som tur är så besinnar jag mig och tar en gammal barnmatsburk (passande). Tar en snabbdusch och gör mig iordning. Går över till Camilla. När hon öppnar så är hon alldeles likblek i ansiktet och ser ut som om hon inte sovit en blund på hela natten. Det visade sig att hon hade spytt halva natten, jag tror hon var mer nervös än jag var.
  När vi kommer till barnmorskan så får vi sätta oss utanför att vänta för vi är lite tidiga. Till slut är det min tur, när barnmorskan öppnar dörren så skriker Camilla rakt ut, hon är så nervös och spänd att hon blir livrädd när BM äntligen kommer. När vi väl kommer in, så tar BM mitt urinprov och går iväg för att göra ett test. Jag är inte ett dugg nervös, för inte kan jag vara med barn. Camilla därimot blir bara blekare och blekare för varje minut. Man skulle kunna tro att det var hon som var där och testade sig. Tillslut kommer BM tillbaka och sätter sig ner, hon har med sig stickan och visar den och säger "Du är gravid". Camilla hoppar upp och står mitt på golvet och bara hoppar samtidigt som hon ler som en fåne, och jag, jag fattar ingenting, så BM får tala om det en gång till. Sen börjar hon fråga om när jag hade mens sista gången, det visar sig att jag är i 7:e veckan. BM frågar vad jag ska göra nu, hon pratar lite om abort och frågar om pappan vet om något. Jag kunde ju inte bestämma mig för varken det ena eller det andra, jag var ju tvungen att berätta det för Erik först. Fast jag kände att även om Erik inte ville ha barn så skulle jag nog inte kunna genomgå ännu en abort. Men jag blir lite feg så jag och Camilla bestämmer oss för att åka upp på stan och gå och fika med Jenny innan jag berättar för Erik. Jag var tvungen att samla lite mod först.
  Jag kommer hem och hittar Erik i soffan spelandes playstation. Jag samlar lite mera mod och sätter mig brevid honom och efter många om och men så lyckas jag i alla fall klämma fram att jag måste prata med honom om nått.. Inte nog med att jag är jättenervös, nu blir han jättehispig också och börjar fantisera om att jag har varit otrogen eller vill göra slut. Tillslut så lyckas jag i alla fall berätta att jag har varit hos barnmorskan och att jag är gravid. Erik blir först helt tyst, och bara sitter ioch tittar på mig. Men sen så kramar han om mig och blir jätteglad. Så dagen slutade bra till slut i alla fall.

• 3 november
  Är hos BM på inskrivning. Jag tar med min kompis Jenny dit, för jag vet att de ska dra en massa blod av mig, och varken jag eller Erik tycker om sånt. Så jag tar med mig Jenny som moraliskt stöd. Sitter och pratar med barnmorskan hon frågar ut mig om en massa saker, om jag är tillsammans med pappan till barnet, vart jag bor, om jag och pappan till barnet bor tillsammans, om jag röker eller dricker alkohol. Alla de frågarna var inte så svåra att svara på. Men självklart så ska jag göra bort mig (som alltid). När BM ska skriva in Eriks namn i journalen så kan jag inte komma på hur han stavar. Det var pinsamt. Jag berättar att jag mår väldigt illa hela tiden men jag kräks inte. Så hon säger åt mig att köpa postafen, för det hjälper mot illamåendet, och att jag ska börja ta folsyre tabletter också. Bm tar en massa blod från mig och det tycker jag inte om , jag blir alldeles snurrig i hela huvudet av det. Men det är visst en massa test som man måste ta, HIV test och blodgrupp och blodvärde och en massa sånt. BM berättar att barnet är beräknat att komma den 29 maj.
  

• 8 november
  Läkarbesöket. Denna gång följde Erik med. Men jag tror inte att den stackars kraken tyckte att det var så kul att var med på en gynundersökning. Men nån gång måste juh vara den första. Han satt på en stol uppe vid mitt huvud och höll mig krampaktigt i handen och tyckte att det var mycket läskigare än jag tyckte. Fast vi tjejer har juh en viss vana av sånna undersökningar.
  Allt såg i alla fall bra ut.  

• 22 december
  Idag var det äntligen dags, det datumet som vi hade sett fram emot så länge. Ultraljudet...
  Tänk att få se på lilla Pyret ( som magen har fått heta nu i några veckor ) för första gången. Vi skulle vara där klockan 13.40, men jag skulle åka själv dit och Erik skulle komma efter och möta mig utanför. För han var tvungen att uträtta ett ärende innan. Av erfarenhet så visste jag att Erik kan ta lite tid på sig, så för säkerhets skull så ringer jag till Jenny och ber henne följa med mig dit, för om Erik inte skulle hinna i tid så ville jag inte vara ensam om detta. När klockan är halv två har Erik fortfarande inte kommit dit vi skulle mötas. Så jag och Jenny traskar upp till specialistmödravården där vi ska göra ultraljudet. Snacka om att jag var förbannad. När vi kommer dit så kommer jag på att jag har glömt journalen hemma. Det är inte min dag verkar det som. Klockan tickar iväg och börjar närma sig min tid, men varken Erik eller nån barnmorska dyker upp. Så jag och en väldigt förkyld Jenny sitter i väntrummet och klagar på folk som inte kan hålla tiden. Tillslut 10 minuter efter att jag skulle ha få kommit in så kommer Erik inspringandes, det var en himla tur för honom att vi fick vänta i 20 minuter innan det var våran tur. Annars hade det inte varit kul att heta Erik von Sneidern om han hade missat ultraljudet. Men när vi väl kommer in och jag har lagt mig på sängen och fått en massa klet på magen och vi fick se det lilla underverket så försvann alla irriterade känslor och jag kände bara en enorm lyckokänsla i hela kroppen. Tänk, där låg min lilla bebis och sprattlade runt. Den låg inte stilla en sekund så BM fick krångla massor innan hon lyckades frysa bilden så att hon kunde mäta. Tyvärr så flyttade hon fram datumet för förlossningen två veckor, så helt plötsligt så var jag "bara" i vecka 15, jag som nyss varit i vecka 17. Så nu ska vi inte ha barn förrän den 13 juni. Det kändes lite tråkigt, men det fanns ju inget att göra åt saken.

• 4 Januari
  Var på första "vanliga" BM-besöket, och denna gång följde Erik med. Men det hände inget speciellet, hon tog de prover som skulle tas, och allt var som det skulle.

• 12 Januari
  Idag var en verkligen speciell dag. För idag kände jag lilla Pyret sparka för första gången. Det var en väldigt underbar men samtidigt en ganska läskig känsla, det var nått som rörde sig i min mage, det finns nått som lever där inne. Jag tror att det var nu som jag för första gången riktigt fattade att jag var gravid. Det roliga var att Erik låg och klappade på min magen och "diskuterade" med Pyret, så han kände den fösta sparken samtidigt som jag gjorde det. Sån tur tror jag inte att många har.

• 24 Januari
  Idag har jag gått exakt halva graviditeten, och Pyret för ett himla väsen i magen, det sparkas som bara den.

• 1 mars
  Har väldigt ont i magen, precis brevid naveln, har haft det i ca 2 veckor och det går aldrig över. Så tillslut så ringer jag till förlossningen och frågar vad jag ska göra. De vill att vi ska komma in på en gång, så vi packar en väska i rasande fart och ringer till Lisa och Jocke och ber dem skjutsa oss dit. När vi kommer så undersöker de mig med ultralljud, så vi får se Pyret igen, men man ser inte så mycket för h*n är så stor så h*n får inte plats på skärmen så man ser bara en bit itaget. Sen så sätter de dropp och jag får order om att inte äta eller dricka någonting. Vi blir tvungna att stanna över natten. Det var inge vidare tycker jag. Jag vill åka hem!! Till slut så får jag reda på att de misstänker blindtarmen. Jag kan äntligen pusta ut, det är inge fel på barnet i alla fall. Men natten förflyter bra och jag och Erik trängs i förlossningssängen och sover hela natten. Jag blir väkt på morgonen och de kopplar bort droppet, men kanylen får sitta kvar ett tag till. Har inte speciellt ont alls längre, det är så typiskt, fast väldigt skönt. Jag och Erik går och äter frukost i dagrummet och jag ser en nybliven mamma med hennes pyttelilla bebis, *usch* vad avundsjuk jag blir. Sen när vi ätit klart så går vi in på rummet igen och sitter där och väntar på besked om vi får åka hem eller inte. Erik somnar efter 10 minuter i fotöljen och jag ligger och läser och slummrar till lite då och då. Tillslut kommer en sköterska in och talar om att jag får åka hem i eftermiddag om jag äter lunch. Så hon kopplar bort kanylen ur handen och jag går i väg för att äta lite. Erik bara sover på, jag sitter i dagrummet och äter lunch med samma mamma som jag såg på morgonen. Vi sitter och pratar lite och hon undrar vad som har hänt med mig (varför hon var där var ganska självklart), sen så frågar hon om jag hade några blödningar, och det hade jag juh inte sa jag. Det var ju jätte bra kom vi fram till. Sen när vi nästan ätit klart så blir hon likblek och bara pekar mot golvet mellan mina ben, jag blir livrädd och undrar vad som står på, helt plötsligt så springer hon bara iväg, lämnar bebisen kvar, och skriker på en BM. Jag tittar ner på golvet mellan mina ben, och ser en stor blodpöl. Kvinnan kommer tillbaka med en BM. Det blir lite kalabalik innan de kommer på att jag blöder inte alls mellan benen, utan det rinner massor med blod från min hand (som jag har i knät), sjuksköterskan som tog bort kanylen hade glömt att sätta på ett tryckförband så de bara pumpade ut blod från hålet där den hade suttit. Det slutade ju bra i alla fall. Efter lunchen så fick vi åka hem i alla fall.

• 10 Mars
  Idag var vi och beställde barnvagnen. Den är jättefin, röd och mörkgrå med nallar.

• 22 Mars
  Har tid hos BM igen, har varit sjuk hela veckan, har haft magsjuka, inte kul när det är ett litet Pyre i magen som inte ligger still många stunder. Har fått en dundrande huvudvärk också, som inte ger sig. Blir sjukskriven i 2 veckor.

• 30 Mars
  Hade första föräldra gruppen. Det var roligt, man tyvärr så finns det ingen i våran ålder, alla är runt 30 och bor i villa och har varit tillsammans i en massa år. Men de är trevliga och det verkar bli bra.

• 18 April
  Var på studiebesök på BB och förlossningen, BB var kul att se, men jag tyckte att rummen var lite små, jag hoppas att vi får ett familjerum sen när Pyret kommer för jag vill ha Erik kvar hela tiden, har inte lust att dela ett sånt litet rum med nån som jag inte känner. Förlossningen har vi juh redan sett så där var det inget nytt. Efter vi var klara så åker vi hem till mamma för min lillebror Hugo fyller 5 år idag. Tänk dig 5 år och ska bli morbror.

• 28 April
  Har sammandragningar hela dagen, det börjar faktist göra lite ont. Men jag tänker inte så mycket på det, så jag knatar upp på stan och skriver på kontraket för trean *ÄNTLIGEN*. Träffar Nea på stan, så jag går runt med henne i några timamr, vi tittar b.la. ut en ny vagn till Charly. När jag kommer hem så tycker Erik att vi ska gå ut ikväll, för Oni och hans band spelar på Zonen ikväll, jag tycker att det värkar (*hihi*) vara en bra ide. Så vi går ut, men jag börjar få ondare och ondare, så jag säger åt Erik att inte dricka nått för jag kommer att ringa till förlossningen när vi kommer hem. När jag ringer dit så tycker de att vi ska komma in på en gång så att de får kolla upp mig. Då först blir Erik nervös, innan var han helt lugn. Så vi ringer efter en taxi, som är där inom 5 minuter (på en fredagkväll vid två tiden!!!). När vi kommer in så kopplar de en ctg, och visst har jag värkar, de är inte så starka, men de kommer med 5 minuter i mellan. Så de stoppar värkarna med en bricanylspruta. Jag får stanna kvar över natten för observation. Jag får inte röra mig mer än absolut nödvändigt. Tydligen är det många som ska föda denna natt, för hela förlossningen är fullbelagd, vi får det sista rummet. Jag sover inte så bra på natten, fast värkarna gav sig. På morgonen så kopplade de ett nytt ctg, och nu hade jag inte mer sammandragningar än vad som är normalt. Jag och Erik går och äter frukost i dagrummet, där har de en tv, så vi terroriserade de andra som satt där genom att titta på Pokemon på tv. När vi ätit klart går vi in på rummet igen, efter ett tag så kommer barnmorskan och talar om för oss att vi får åka hem. Men jag får med mig ett recept på bricanyltabletter som jag ska ta om jag känner av några fler värkar. Fast jag får bara ta dem fram tills på tisdag, för seda så är jag i vecka 34 och då stoppar de inte förlossningen om den kommer igång. Jag blir sjukskriven i två veckor till.

• 11 Maj
  Har ännu en tid till Bm, har väldigt mycket sammandragningar mest hela dagarna, men det verkar lixom inte hända något mera. Så fort jag inte ligger i sängen så har jag regelbunda värkar. Fast inte tillräckligt ofta. Börjar bli lite besvärligt att bara vänta nu. Har hämtat hem vaggan som min morfar har snickrat och bäddat iordning den. Har hämtat vagnen också.

• 16 Maj
  Har fått en enorm klåda i handflatorna och på fötterna, så BM tar ett leverprov och skickar iväg mig att ta ett halsprov. Eftersom att jag har varit förkyld så länge nu, så börjar hon misstänka att jag kan ha streptokocker i halsen och scharlakansfeber, eller att min lever inte riktigt pallar med. Har fortfarande mycket sammandragningar, nu börjar de göra ganska ont också. Men ingenting händer.

• 23 Maj
  Ligger i badet och väntar på att vattnet ska fyllas på i godan ro, när jag känner att nått rinner ur mig, ropar på Erik, han stänger av vattenkranen, och tittar. Han ser att nått är det som rinner ur mig, vi konstaterar att det är nog vatten som gått. Han springer i väg och ringer till grannen och frågar om hon harf några bindor att låna ut. Det har hon så har går dit och hämtar ett packet. Jag kliver upp och sätter på mig en binda (en väldigt konstig känsla). Ringer till förlossningenoch de tycker att jag ska ha bindan på mig i en timme och sedan ringa tillbaka om det fortsätter att rinna ur mig. Jag ringer till min mamma (som bor 5 mil bort) och hon sätter sig i bilen för att åk ahem till oss med videokameran. Vi vill juh filma undervärket när den väl kommit ut. När det gått en timme ringer vi igen, det kommer fortfarande vatten, så vi åker in. När vi kommer in så kopplar de ctg, och jag har lite värkar, men inte så jätteofta. Efter nån timme kommer läkaren in och gör en undersökning, då visar det sig att det bara är den yttre av två fosterhinnor som sprikut, så det var det fostervatten som finns mellan dem som sipprar ut, så det är bara att åka hem igen och vänta på att värkarna eller vattnet ska gå på "riktigt". Det tråkiga i denna historia var att den barnmorskan vi fick när vi kom in var väldigt otrevlig. Hon var riktigt elak, hon sasaker som att "barnrumpor som ni ska inte skaffa barn", och "nästa gång ni kommer in så kan ni se till att det är på riktigt för sånt här har inte vi tid med". Så jag blev väldigt lessen och kännde att jag inte vågar ringa in nästa gång, för hur ska jag som förstföderska kunna veta om det är på riktigt eller inte?? Men jag pratade med min BM nästa gång vi var där, och hon skulle ta upp det på nästa möte de har med förlossningsbarnmorskorna och så lovade hon mig att jag inte skulle behöva träffa henne någon mer gång.

• 29 Maj
  Idag är det beräknat att Pyret ska var född enligt S/M och min barnmorska, men enligt UL ska inte Pyret komma förrän om 2 veckor. Inte nog med det, idag så flyttar jag och min erik äntligen till våran trea, så nu är vi sambos på riktigt.

• 12 juni
  Nu är det 2 veckor över tiden enligt min BM, men i morrgon är det BF enligt UL, men än har ingenting hänt, jag har visserligen mycket sammandragningar och väldigt ont i magen med jämna mellanrum, men de sammanfaller inte riktigt som de ska. Så jag sitter här hemma och bara väntar och väntar och väntar. Men jag ska till BM den 14, och jag hoppas att hon inte låter mig vänta så mycket mer, utan att om det inte händer nått snart att jag blir igångsatt, för nu har jag så ont i ryggen att jag varken kan sitta, ligga, gå eller stå.